Jag fick den här kommentaren av Sveriges Radios VD Mats Svegfors på det här inlägget och som svar på kommentarerna till mitt inlägg:
Vi drog igång medieormen därför att det var så komplext, så mycket att säga, så mycket som var ovisst, så mycket som vi bara kunde hantera genom at engagera många som kunda olika saker. För att inte komma med en intetsägande kommentar till något som både Cilla och jag har mött igen och igen och igen ute på redaktioner över hela Sverige så är min första reaktion: det går inte att på ett vettigt sätt kommenera deta med ”LAS-generationen” på 1250 tecken. Men än värre. Aldrig så många tecken från min sida räcker inte. Det vettiga svaret kanske är att det är som med mediestrukturen: det kräver sin egen ”orm”. Om Du – eller ni som har tagit upp detta – tar initiativet skall jag gärna vara med och bidra till diskussionen utifrån mina erfarenheter – många år som chefredaktör på Svenska Dagbladet, nu VD på radion men också pappa till två döttrar, 29 respektive 33.
Mats Svegfors
Tack Mats för ditt svar! Jag ska se till att det når de som kommenterade mitt inlägg också. Det är, precis som du säger, något som diskuteras på alla Sveriges Radios redaktioner, och det är säkert fler som vill veta vad du tänker och tycker i frågan.
Tack för erbjudandet också. Som jag skrev slutar jag snart på radion, men jag har växt upp på en radiostation och jag ämnar komma tillbaka så snart det går, och jag ska göra mitt bästa för att få ihop en grupp som vill diskutera. Hoppas kunna återkomma relativt snart om detta!
Sen tror jag ändå att las-generationen förtjänar några stycken i boken ni skriver. Hur anställningsvillkoren för tredje generationens journalister påverker 3.0-journalistiken är inte helt lätt att säga, men att den påverkar tror jag absolut. Förmodligen visste inte Bell vilken effekt hans uppfinning skulle få på radion, och kanske förstår vi om några år hur snuttifierade anställningar påverkade journalistiken av i dag.
Om det blir någon las-orm vet jag inte. Jag tror absolut att det finns ett värde i att diskutera problemet öppet – vilket vi gör här – men till skillnad från mediestrukturen i samhället finns det här ett beslut som kan fattas av rätt person(er).
Uppdatering: Mats Svegfors kommenterar vidare på sverigesradio.se
Erik Grönlund
25 juni, 2011
Intressant inlägg Lasse. Och Hej förresten!
Du kanske inte minns mig, men jag var för drygt ett år sedan på kort praktik på Sveriges Radio Göteborg. Erik Grönlund heter jag och jag gör nu mitt första sommarvikariat på P4 Väst.
En mycket trevlig arbetsplats där jag, om fantasin får ta över min hjärna, gärna hade stannat i många år framöver. Jag vet inte om detta inlägg kommer vara av någon vidare tyngd, troligtvis inte. Men det känns oerhört befriande att någon tar tag i frågan.
Mitt sommarvikariat löper över fyra månader. Ett vikariat jag kände mig tillfreds över att ha blivit erbjuden tidigare i vår. Men nu när jag väl har påbörjat det så ställer jag mig ibland frågan vad fan jag håller på med. Tämligen sjukt.
Vad den LAS-generation jag gör för journalistiken (för jag misstänker att jag i den bästa av världar når som längst en go ut-LASning) känns oklart. I den värsta av världar finns det väl i framtiden ingen lojalitet gentemot arbetsplats kvar att tala om.
I övrigt vill jag (i egenskap av nybakad journalist) tacka för en intressant blogg.