Läst Martin Jönssons (chefredaktör Svenska Dagbladet) sammanställning över 2010 års största nyhetshändelser, och noterar några saker angående vinnaren i kategorin ”mest klickade” – artikeln Världens mest överskattade städer. Artikeln skiljer sig från ämnena som redaktören för förstasidan valde, till exempel valet, Afghanistan, Jordbävningen på Haiti och fotbolls-VM. Får även fler klick än exempelvis Man sprängde sig själv… [Läs mer…]
I P1 Morgon i morse diskuterades hur Apples avtal med tidningar kring Ipad-appar påverkar vad tidningarna kan publicera i appen och hur det påverkar journalistiken. En rätt onyanserad debatt där Thomas Mattson, chefredaktör på Expressen, inte såg några speciella problem, och Journalistförbundets ordförande såg en massa problem. Själv har jag varit rätt kritisk till de… [Läs mer…]
Olle, du får naturligtvis vare sig lyssna eller läsa förrän om ett par timmar. Jag skrev ett julklappsrim på den prenumeration av Newsweek/Fokus som jag ska ge åt min bror för att han inte bara ska få sin verklighet via Aftonbladet. Rimmet handlat alltså om nyhetsjournalistiken, och eftersom jag inte har skrivit någon annan årskrönika… [Läs mer…]
Så är jag på väg hem igen. Kliver av spårvagnen, går genom tunneln. Då möter jag honom. En anonym kille jag säkert träffat många gånger förr, någon jag mycket väl kan ha hejat på förra gången jag gick genom den här tunneln. Då en vanlig kille, nu en dov skugga, och jag känner hur tunneln blir lite längre och mörkare.
Ursäkta, men jag kan inte fatta hur ni tänker. Jag fattar det bara inte. Om bara Annas Tidningsutgivarna inte skulle säga sig ”slåss för yttrande- och tryckfriheten för att vår demokrati ska fungera”, om Anette och Peo inte skulle vara mina kollegor, då hade det känts bättre. Då skulle det vara vi - vi journalister och publicister som gör oss så märkvärdiga över vår kamp för yttrandefriheten, för fria medier - mot dem som anser att journalister borde hållas så korta som möjligt. När blev vinst för tidningsföretagens ägare viktigare än mångfalden inom media?
Bomben i Stockholm har tydligen förändrat mycket. Bland annat får Expressens medarbetare Ulf Nilsson chansen att uttrycka sig så här i en artikel: Faktum är att vi, ja, svenskarna, faktiskt är på väg att avskaffa oss, om än sakta. Obs! att nu raljerar jag inte längre. Sverige har sen länge minskande befolkning, ja, om vi… [Läs mer…]
Frågan är alltså vilka tokar vi ska svara, och vilka vi kan håna som just tokiga läsare? För mig (någon utifrån som inte följt en eventuell diskussion tidigare) framstår Rönmarks attityd till dialog som en aningens oengagerad, och jag blir genast mindre intresserad av att läsa hand debattinlägg.
Hur svårt är det egentligen att svara på en kommentar?
Jag kan hålla med om att korrespondenter på fasta, dyra kontor inte är den optimala lösningen. Inte heller tror jag att de nödvändigtvis behöver vara vita, medelålders män. Jag känner dock att slutsatsen "utrikeskorrar är onödiga" är lite väl snabbt dragen, finns det ingen grå medelväg som kanske leder bort från korrespondentens cementerade kontor men inte hela vägen till hemmaredaktionens betongbunker i Stockholm?
Jo, jag hoppas det. Nu ska jag plugga en termin på JMG, sen börja min praktik på Sveriges Radios utrikesredaktion i Stockholm för att efter några veckor/månader flytta ut i världen till lämplig handledare (intresseanmälan för duktig adept kan skickas till min SR-mail fram till nyår). Förhoppningsvis.
december 29, 2010
1