Idag tog Medierna upp Jens Holms besvikelse över att en tänkt debatt i Studio Ett inte blev av. Debatten skulle handla om hur vinst för apotek (och andra företag inom välfärdssektorn) genom skatteplanering förs över till skatteparadis, jag - som var den reporter som jobbade med upplägget - hade bokat Jens Holm efter att ha läst hans blogginlägg i ämnet och försökte hela dagen få någon politiker från alliansen att ställa upp. Ingen ville ställa upp, och det blev tyvärr ingen debatt.
(...)
Jag tycker det är allvarligt när våra politiker, oavsett politisk tillhörighet, inte vill berätta varför vissa val har gjorts, och vad som nu ska hända. När politiker bara vill vara med i positiva sammanhang, ibland som den expert Anders Borg får vara i exempelvis ekonomiska frågor eller Carl Bildt i utrikespolitiska frågor. Jag förstår att politiker, och speciellt ministrar, inte har tid för alla debatter eller alla utfrågningar, men då får de gärna berätta varför den tiden inte finns.
Jag vet fortfarande inte om polisen verkligen hällde bensin över bilarna för att kunna skylla på demonstranterna efteråt, men istället för att trycka retweet tänker jag tillbaka på en del saker jag tidigare citerat/återtwittrat utan vidare faktakoll. Varför ska jag nu berätta om vad polisen gör i Kairo utan att jag har kollat denna fakta? Som journalist på en nyhetsredaktion skulle jag möjligtvis samla ihop flera liknande tweets och säga att "flerta personer på Twitter berättar om...", att sprida ogranskade rykten kan knappast vara mitt uppdrag som journalist.
Jag är förmodligen vad den sociala mediesfären skulle kalla för lillgammal. 24 år liten och redan fast i de gamla tankesätten vad gäller journalistik. Tragiskt, jag som just börjat få några followers på Twitter. Jag som kunde blivit något. Medierna i lördags handlade bland annat om nomineringen av en Flashback-tråd till Guldspaden. Det var Yasmine El… [Läs mer…]
Fortsättning på tidigare debatt om vilka fakta som ska publiceras. Att "vissa själva bedömer vilken information som är viktig för läsarna eller inte" är alltså inte någonting konstigt, utan en journalists jobb. Jag vill inte ha något slags informationsmonopol där jag ensam bestämmer vad min publik ska få ta del av, men när jag berättar om någonting måste jag få välja vad som ska ingå i min berättelse. Inte att förväxla med "berätta det man vill", utan att berätta det jag tror att min publik behöver veta för att förstå vad som hänt och i bästa fall varför det hänt. Andra journalister på andra redaktioner kommer att välja andra delar att lyfta fram, men bara för att våra historier inte innehåller exakt samma beståndsdelar betyder inte det att någon av oss har gjort fel.
november 13, 2011
13