Den journalistiska närvaron

Posted on 12 september, 2010

0


Förr i tiden ögnade journalisten igenom en gata med gatlyktan som läslampa, skummade igenom de mest talande meningarna i en folkmassa, kände vartåt det blåste och följde med vinden med kappan som segel. Berättade om det han såg och hörde, var med där de han skrev om levde.

I dag genererar översvämmade RSS-flöden nyheter som måste rapporteras; i nyhetstorkan koncentrerar sig den törstande journalisten på de sökord som rätt stavade leder till den blogg som ännu inte torkat ut.

Skråromantik mot IT-haveri, hur gick det till?

Kanske var det inte fullt så romantiskt förr, och visst finns det de som fortfarande inte vet vad ett RSS-flöde är för något i dag, men hos mig finns en känsla av att det moderna mediesamhället prioriterar en närvarande journalist allt lägre.

Varför åka till Irak när en irakisk kvinna mitt i det brinnande kriget skriver om bomberna som faller precis utanför hennes fönster?

Varför skicka en egen fotograf när det finns filmer på Youtube?

För att det blir bättre. För den skull inte sagt att bloggerskan inte är värd uppmärksamhet, eller att mobilfilmer på Youtube inte har en otroligt viktig roll att spela, men jag tror att fler journalister på större avstånd från sina redaktioner skulle producera bättre journalistik.

Lyssna exempelvis på närvaron i Sveriges Radios kulturkorrespondent Gunnar Bolins prator när han faktiskt vandrar på gatorna i Venedig, och på de när han är hemma och pratar in dem efteråt. Lyssningsvärt reportage i övrigt också!

Annonser