Anna Serner vs. Public Service

Posted on 28 september, 2010

4


Läste på Anna Serners blogg om hur hon ser på public service. Det är ett gammalt inlägg (31 mars 2010) och jag kan i efterhand inte riktigt se hur jag snubblade in på det, men jag känner en hopplöshet komma över mig när jag läser det igen för att se att jag förstått rätt.

Om inte Anna Serner var VD för Tidningsutgivarna, som enligt dem själva  ”slåss för yttrande- och tryckfriheten för att vår demokrati ska fungera”, skulle jag inte bry mig alls. Men ska inte Anna vara på publicisternas sida? När blev vinst för tidningsföretagens ägare viktigare än mångfalden inom media?

Nedan har jag klippt in hennes blogginlägg och kommenterat där jag tyckt det varit på sin plats:

Joakim Jardenberg och Mikael Zackrisson har båda argumenterat för att allt som Public Service publicerar ska vara fritt tillgängligt för de kommersiella medierna. Med länkar, med inbäddningar från PS-sidor till tidningssidor och annat.

Argumenten bakom är att det som är betalt med licenspengar måste anses fritt av alla att använda, vi har ju redan betalt för det. Därmed skulle Public Service kunna vara nyskapande och en helt obegränsat  spjutspets på ett sätt som skulle tillföra konkurrerande medier snarare än innebära ojuste konkurrens.

Exakt vem har betalt för det? Tidningarna, eftersom det är de som vill använda materialet? Och att betala en licens för att få se på SVT innebär väl inte att licensen gäller för att använda materialet kommersiellt?

Vidare kan man fråga sig vad som menas med ”ojuste konkurrens”?

Jag tycker idén är otroligt spännande men inser att det finns ett par stötestenar. Den främsta är kanske journalistförbundet som motarbetar idén att journalisterna fått betalt för sin upphovsrätt genom lönen  (detta har uppdagats i den expertgrupp för upphovsrättsutredningen som jag sitter i). Om allt PS lägger ut ska kunna användas av alla måste ju PS friköpa materialet. Det skulle man kunna hävda att lönen har gjort. Man kan från journalistförbundsperspektiv naturligtvis också oroa sig för att det kommer innebära färre arbetstillfällen för journalisterna om samma material finner ännu fler vägar att nå läsare och lyssnare.

Anna Serner oroar sig alltså inte för att färre journalister ska fylla lika mycket mediautrymme. Om Journalistförbundet eventuellt oroar sig för arbetstillfällena oroar jag mig desto mer för den journalistiska kvalitén. Färre journalister betyder helt enkelt att färre personer granskar makten och beskriver samhället. När tidningar redan i dag delar på material inom samma koncern och en stor del av nyhetstexterna skrivs av TT är det inte färre perspektiv på verkligheten vi behöver.

Om public service-material skulle få användas fritt skulle vi bli en nyhetsbyrå som nyhetschefer på tidningar och TV-kanaler skulle få svårt att inte använda när det ska (och kan) sparas in på reportertjänster. I dag säger redaktörer att ”det gör TT” och så skickar de inte någon egen reporter, säger de samma sak när PS gör något har vi tappat många viktiga röster. Journalisterna på SR, SVT och UR är såklart bra journalister, och jag vill såklart att mina inslag ska höras av fler lyssnare, men rapporteringen om enskilda nyhetshändelser skiljer sig ofta mellan SR Göteborg och GP, och den skillnaden behövs.

Från Public Service eget håll kan jag tänka mig att de befarar att licensen kommer omvandlas till en skatt, något de motarbetar. Jag vet inte om jag tycker det är så stor skillnad, enligt EU-kommissionen likaställs licensintäkter med statsstöd. Det  är ett terminologival som jag inte tycker ska stoppa en utveckling av vad ordens rätta betydelse av Public och Service ska stå för (som Joakim framhållit).

Licenssystemet ger legitimitet åt PS. Hade vi en public service-skatt skulle alla måsta betala trots att de inte tycker det är värt pengarna (som det är nu måste visserligen alla med en TV betala, men det är i praktiken lätt att slippa undan). Nu måste PS-bolagen alltså göra bra journalistik för att finnas, och det oberoende av staten.

Slutligen undrar jag hur cheferna för Public Service skulle gilla en ny roll. Att inte se sig som störst och bäst utan som tjänare till de kommersiella medierna. Jag tycker de skulle tjäna på en mer ödmjuk inställning till sin omvärld redan nu, men det här skulle verkligen ställa saker på sin spets.

Mindervärdeskomplex? ”Som tjänare till de kommersiella medierna”?

Annonser