Älskade journalistik

Posted on 13 oktober, 2010

0


Jag ligger på en smal brits strax under taket i en skakig tågvagn på väg mellan Jaisalmer och Delhi. Mitt emot mig, på en brits tvärs över den smala kupén, ligger min flickvän.

Vi har bråkat.

Hon har somnat, arg, men jag ligger vaken. Efter tre år tillsammans förstår jag nu att jag älskar henne även då det är svårt, när hon vägrar prata och när hennes sämre sidor gör sig gällande likt en matlåta som legat odiskad ett längre tag. Ja, jag älskar till och med henne för just det, för hennes dåliga sidor.

Tågresan gjorde vi gör ganska många år sedan – i dag är vi inte tillsammans, mer än att jag delar min lägenhet med henne och hennes kille.

I dag jobbar jag på Sveriges Radio, och i dag hade jag en dålig dag tillsammans med journalistiken. En riktigt dålig dag som kröntes med att min nyhetschef kom bort och frågade hur det var fatt egentligen. Var jag oroad över att jag inte hade gjort något inslag i dag, inte skickat en enda våglängd journalistik ut i etern?

Dagen hade börjat på ett överbelamrat advokatkontor och ett långt samtal med en mycket medietränad advokat. Trots hans engagemang, trots mitt engagemang, visste jag efter fem minuter att det inslag jag ville göra inte skulle låta sig göras förrän om tidigast en månad. Kanske inte ens då.

På den del av internet som kan härledas till Göteborg fanns det sedan inte ens en svag viskning om något som skulle kunna generera ett inslag till eftermiddagen eller nästa morgon. Lika tysta var mina kladdiga block och mina annars så vältaliga kontakter.

Men nej, jag är inte orolig över en tyst dag. Ändå känner jag den stumma tomhet ett bråk med en älskad lämnar efter sig. Ett bråk som inte handlat om någonting, men om ett ingenting som byggt upp länge.

Kanske började det med valet och valbevakningen. En fullt godkänd insats av redaktionen, men ett nederlag sett från sadeln på mina egna ambitioners höga hästar.

Efter det ett vacuum av eftervalsanalyser, en försiktig händelsetomhet på lokalplanet, en personlig höstmelankoni där yrande löv inte kom med uppslag kring gatukontorets arbete utan bara konstaterade att nu var det höst.

Nyheter24 blev årets digitala dagstidning.

Martin Jönsson reducerar mitt yrke till en tjallarverksamhet.

Det finns fler orsaker. Det jag måste göra är att lägga mig ner, se på journalstiken från sidan och acceptera den för vad den är.

Har jag gått till överdrift?

Annonser