Sveriges Radios Framtidsutredning

Posted on 17 oktober, 2010

1


Sveriges Radios Framtidsutredning ska beskriva hur medieutvecklingen kommer se ut 2015-2020, och vilken plats Sveriges Radio har då. Nu har utredningen kommit så långt som till ett utkast där medielandskapet analyseras, och vi uppmanas att disskutera Sveriges Radios och public services roll.

Det tänker jag också göra, men jag börjar med att ge en kort sammanfattning av de slutsatser jag tycker utmärker sig i utredningen så här långt.

Två begrepp dominerar, det ena är ’sociala medier’. Med sociala medier antas konsumentmakten öka genom att det som gillas och länkas till blir mer relevant för fler (och därigenom gillas och länkas till av än fler). Mer konsumentmakt leder till skräddarsydd information/media då både medieföretagen får bättre koll på vad enskilda personer konsumerar för information, och genom att vänner/sociala nätverk rekommenderar sådant man antagligen kommer att gilla. Denna skräddarsyddhet leder till ett mer fragmentariserat informationssamhälle och också till nischer där informationsmonopol ofta kan komma att råda.

År 2020 kommer mängden information i världen fördubblas var 72:a dag (mot i dag vart tredje år) vilket leder till ett stort informationsöverskott sett till hur många som kan ta emot den (även om vår mediekonsumtion antas öka). ”Guider” kommer bli viktiga, det vill säga att människor söker sig till de som har stort förtroende och kan välja ut vilken information som är viktig. Till exempel blir ”frysta ögonblick” vid bestämda tidpunkter viktigare i en ständig ström av händelser; jag ser själv exempelvis SSBD:s veckobrev som ett exempel på detta, men även traditionella nyhetssändningar och P1:s Godmorgon, Världen!

Allt mer av mediekonsumtionen kommer dock ske i realtid, och medieföretagen måste lära sig se de sociala medierna som en plattform för publiceringar som en del i en pågående process och inte en kanal för färdiga produkter. Dialogen blir viktig. Journalistiken blir mer transparant och mindre sluten, och diskussionen kring journalistiken blir en del av innehållet.

(…)det handlar inte om att producera mycket och högljutt utan om att vara attraktiv för lyssnaren, läsaren och tittaren. Att lyssna och föra dialog med dem som tidigare har setts som mottagare har blivit centralt. Allt fler försöker komma närmare publiken eller konsumenterna och använda sig av deras kreativitet. Det kräver större transparens och öppenhet inför nya idéer. (…) Även publiceringen av journalistiskt innehåll måste ses som början på en konversation och en relation, som en process istället för en distribution.

När allt kommer finnas tillgängligt hela tiden placeras ett reportage inte bara in i den omedelbara kontexten av en sändning eller ett tidningsnummer, utan det ställs bredvid alla reportage i samma ämne. Den som har ett arkiv fyllt av kvalité kan därför känna sig rik. Samtidigt sker en kommersialisering och det finns många frågetecken hur kvalitén ska upprätthållas, vilket illustreras med det här citatet:

”Hur tror du att ägarna resonerar kring de framtida intäkterna?”
Frågan ställdes till en av de högsta cheferna i en av Sveriges största tidningskoncerner:
”Kommer dina ägare i framtiden att låta överskott från de vinstrika delarna gå till journalistiken, till nyheterna?”
Det blev tyst länge. Och till slut kom svaret:
”Vi är ett publicistiskt företag.”
Hur länge tror du att ägarna är beredda att göra det?
Tyst, en lång stund, igen, innan personen svarar:
”Vi är ju i grunden ett publicistiskt företag.”

Ett sätt att vara lönsam är att gå ihop och samarbeta kring material, vilket också många tidningar gjort på sistone.

Idag finns bara reell konkurrens mellan olika företag på fem, sex dagstidningsmarknader i Sverige. På alla de andra regionala marknaderna ägs både första- och andratidningen av samma koncern, alternativt finns bara en större tidning.

Det konstateras också radion kommer tappa omkring tio procent av sina lyssnare per tio år, och när fler unga människor växer upp utan radio omkring sig leder till att ännu färre lyssnar.

Det andra dominerande begreppet är ’distribution’. Tyvärr kan jag för lite om mediedistribution för att kunna sammanfatta det som skrevs på ett bra sätt, men läs utkastet till rapporten (på internsidan) och skriv sammanfatta gärna åt mig – lasse.edfast@gmail.com – så lägger jag in det här. Här är i varje fall ett citat av en ”person i ledningen för en av de svenska mediekoncernerna” som får mig att tänka till:

Hård- och mjukvaruleverantörer av teknik styr medierna och sätter reglerna, och i bakgrunden finns stora ekonomiska intressen. Medietillgången blir låst till olika standarder och system. Apple styr till exempel medietillgången i Iphone och ska godkänna alla applikationer. Det blir stängda världar – och det är vansinnigt i ett öppet mediesamhälle.  Alltför få ser idag att detta är en avgörande fråga för medierna och att företag, som aldrig har haft ett demokratiskt uppdrag, är på väg att ta kontroll över samhällsdiskussionen.

Det finns även tre scenarier som utgår från vad rapporten kommit fram till (och som enligt mig alla låter väldigt dystopiska), men jag redogör inte för dem här.

Så vad behöver diskuteras, göras och göras om? Det enkla svaret är att säga ”hitta det Sveriges Radio är bra på och gör det”. Ett av våra starka kort skulle i så fall vara trovärdigheten, vi skulle alltså fylla rollen som ”guide” eftersom människor litar på oss och vi har erfarenhet att plocka upp det viktigaste ur den allt större informationsströmmen. Vi måste då värna om vår trovärdighet än mer, inte på något sätt dras med i en glidning där samhället kommersialiseras allt mer, och satsa pengar på journalister som gör ett bra jobb för att det vi sänder ska vara korrekt och opartiskt.

En annan fördel vi har är vårt arkiv av reportage, nyheter och dokumentärer som tillsammans kommer kunna utgöra en grund för ett större sammanhang. Som det är nu är mycket av det materialet relativt svåråtkomligt, något som måste ändras enligt en annan slutsats i rapporten.

Enkelhet och bekvämlighet är också viktiga faktorer för framtidens mediekonsumenter – den  mest praktiska lösningen vinner.

Vi behöver alltså vid varje publicering kunna relatera relevant material till det som är aktuellt just nu, och för detta behöver vi ta smarta datorfunktioner till hjälp eftersom ingen webbredaktör kan överskåda hela Sveriges Radios arkiv själv.

Men det räcker inte. Vi måste även se på de områden där vi (generellt sett, vet att det finns undantag) i dag är dåliga, exempelvis publikkontakten på sverigesradio.se och vår förmåga att locka till och föra en dialog på sociala medier.

Till att börja med måste vi bli mer transparenta. Vilka nyheter väljs och väljs bort (det här påverkar också trovärdigheten), vad håller vi på med just nu och hur jobbar vi? Bjud in till diskussion och medskapande innan reportaget är klart – låt publiken berätta om sina grannar som forskar på ämnet och sina kompisar som blivit utsatta för fenomenet, få människor att känna sig uppmanade att agera och var ett verktyg för dem att peka på ett problem istället för att göra dem till offer när reportaget är klart och sänds. Berätta och redovisa varför professionell journalistik behövs när det kommer till arbetsmetod och etik, du hjälper dem samtidigt att förstå medielogiken och ger dem på så sätt en chans att nå fram med sitt budskap via traditionell eller social media. Berätta i lokalradions FM-sändningar och på webben/Facebook/Twitter att nu är en nyhetsreporter på väg dit eller dit, människor där kommer att känna sig utvalda att höra av sig och en dialog kring vad som ska rapporteras kommer igång.

Sociala medier bygger till viss del på ett givande och tagande. Att vara aktiv i diskussioner på och kring Sveriges Radio ska löna sig, samtidigt kan vi inte dela ut länkar hur som helst eftersom vi inte får gynna kommersiella intressen (som många av de mer aktiva på sociala medier företräder). Ett svårt problem att lösa, men vi kan börja med att återkoppla och visa att vi tar deras åsikter på allvar. Återkom sen till personen när ämnet är aktuellt för ett nytt inslag, eller när ämnet ska diskuteras i en panel.

Vi måste även blir bättre på att berätta vad Sveriges Radio är för något, speciellt för den yngre generationen. Vi står för något allt mer unikt: i ett medielandskap där de alldra flesta antingen vill tjäna pengar eller har en mer eller mindre dold agenda är vi fria och transparenta. Det värdet kommer  att öka även i tonåringars ögon.

Diskussionen måste fortsätta då det här bara är en försynt inledning, berätta var ni skriver så länkar jag till ert inlägg. Eller skriv i kommentarsfältet nedan. Det vore kul om debatten kunde sprida sig, bidra gärna till det!

Annonser