Efterfrågas: debatt kring public service

Posted on 3 november, 2010

0


Svenskar gillar sin public service rätt mycket. Vi gillar melodifestivalen även fast fel låt vinner, vi lyssnar på nyheterna men säger att vi läst det i tidningen, vi tittar gärna på julkalendern med reservationen att den var bättre förr, vi vaknar upp med Godmorgon, världen! på söndagarna istället för att somna om, vi tycker om P3:s nya jingel så fort vi glömt bort den gamla som ju var bättre, och vi tror på det vi ser eller hör just för att det är Sveriges Television eller Sveriges Radio.

Själv är jag helt såld. Så fort jag får chansen berättar jag om ett program eller en serie för den jag pratar med, när jag hör något jag gillar twittrar jag om det och eftersom jag har radion i lurarna så fort jag inte förväntas kommunicera med någon är jag förmodligen en ständig trafikfara på cykeln.

I går omplacerades Tove Meyer, researcher på P3, och det blev storm på twitter. När sedan Studio Ett tog upp händelsen svepte stormen ner en hel del upprörda kommentarer i kommentarsfältet:

Förytligat och fördummat media som censurerar
”Tränar programdirektör Björn Löfdahl inför SM i dåliga bortförklaringar?” ja, det kan man nog hålla med om. Hela etablissemanget i Stockholm är likadana. Medier som politiker håller varandra om ryggen. Bortförklaringarna var genanta.
För flera decennier sedan talade man om förytligandet, snuttiferandet i SR. De fick rätt. Omorganisationerna i SVT och SR har varit förskräckande. Ytlighet, fördumning, intimisering och förbarnsligande.
Angela


Vem håller i kopplet?
Ska man följa Löfdahls lagar, ska alla medarbetare på SR skicka fullständigt material och redovisa arbetsfördelning vid skapande av böcker, vilket även för Löfdahl måste vara etiskt tvivelaktigt! En fråga; vem har dragit i SR:s VD:s koppel?
Tragiskt att han inte har samma insikt som Hans Rosenfeldt, som insåg när han hamnat på fel position.
Oscar


Hur ogenomtänkt var detta?
I intervjun framgår med all önskvärd tydlighet att beslutet baserats på den mest lösa grund jag hört. Motivet var närmast pinsamt. Det låter som om något annat ligger bakom beslutet än en så korkad anledning. Sveriges Radio har en hel del goodwill-arbete att göra, med tanke på utlasningar, projektanställningar osv. och en stor ovilja att anställa sina medarbetare.
Elisabeth

Och så vidare. Våra lyssnare som reagerar på det vi gör. Min poäng är att vår publik bryr sig om sin public service och har höga förväntningar på oss, och det här engagemanget tycker jag absolut att vi ska ta tillvara.

Så gör diskussionen offentlig, bjud in till diskussion, bjud på fika i radiohus över hela Sverige till de som tittar in med sina synpunkter, ge medarbetare arbetstid till sitt twittrande och bloggande i ämnet. Varför inte lägga beslag på hashtagen #psdebatt och sedan lära medarbetare som ännu inte finns på twitter hur den kan användas?

Samtidigt som jag skriver det här hör jag på redaktionen att fallet Tove ”måste diskuteras inom företaget”. Viljan till debatt finns tydligen överallt, och det kan absolut vara bra att ta en diskussion inom företaget också. Låt det debatteras hej vilt överallt, vi har allt att tjäna på det.

Uppdatering: Nicklas Malmberg vid SR Sjuhärad har just skrivit ett inlägg på Second Opinion där han drar paralleller till Kafka , läs gärna det.

Annonser