Ekonomi i upphovsrättskostym

Posted on 5 november, 2010

1


Frilans Riks protersterar i dag mot dåliga avtal hos Sveriges Radio för frilansande journalister. Främst är de upprörda över att ”Sveriges Radio roffar åt sig upphovsrätten”, och menar att en frilans inte kan veta var materialet kommer att användas (vilket gör att  frilansen inte kan berätta för sin intervjuperson var intervjun kan komma att höras) och att de bara får betalt en gång trots att reportaget kanske går i repris senare.

Jag är själv snart frilans och tycker det är bra att det finns en sammanhållning bland frilansar som verkligen kan ha det tufft, men sett till hur verkligheten ser ut på redaktionerna blir jag inte speciellt upprörd över det de beskyller SR för just den här gången. Som anställd har jag lika lite möjlighet att berätta för min intervjuperson var intervjun kommer att höras (eftersom materialet finns tillgängligt för hela SR), och inte får jag extra betalt om något av mina reportage skulle gå i repris efter nyår då jag slutat.

Nu är det inte samma sak att vara anställd och att vara frilans, men frågan är om det här är skillnader man verkligen vill slåss för?

Demonstrationen handlar enligt Åsa Ohlsson, ordförande i Frilans Riks, inte om att få bra betalt ”utan om upphovsrätt”, (vilket ju såklart är en viktig fråga) men jag har ändå en känsla av att det egentligen handlar just om ekonomi. Kanske är det märkligt att förklä protesten i snygga upphovsrättskläder, kanske är det märkligt att det ska vara så förbannat svårt att få bra betalt för sitt arbete?

Uppdatering: Här pekar Agneta Lindblom Hulthén, ordförande för Journalistförbundet, på något viktigt apropå Stand Up For Journalism day.

”Om redaktionen har en omsättning på människor lik den i en tunnelbanestation under rusningstid minskar möjligheterna till lång- och kortsiktiga diskussioner om innehåll och journalistiska motiv.”

Annonser
Posted in: Debatt