Mannen i tunneln (#prataomdet)

Posted on 18 december, 2010

17


Jag, liksom alla andra på Twitter, har blivit inbjuden att prata om det. Med stora ögon han jag följt flödet #prataomdet, och jag vill så gärna prata om det eftersom jag inser att det är så förtvivlat viktigt. Med misstänksamma ögon har jag därför virrat omkring bland minnen av nätter jag delat med oskuldsfulla flickor och potentiella sexförbryterskor.

Ingenstans har jag hittat något att skriva om.

Så är jag på väg hem igen. Kliver av spårvagnen, går mot tunneln under den stora vägen. Då möter jag honom. En anonym kille jag säkert träffat många gånger förr, någon jag mycket väl kan ha hejat på förra gången jag gick genom  tunneln. Då en vanlig kille, nu ett hotfull skugga, och jag känner hur tunneln blir lite längre och mörkare.

Tjejen framför mig har tagit upp sin mobil. Hon går in i tunneln före mig, lamporna vid hållplatsen kastar sig efter oss och min skugga snuddar vid nästan vid hennes hälar. Även hon verkar rädd för den anonyme mannen, men vill inte visa det utan pratar på. Ensam.

Jag har lite bråttom men försöker att inte springa, inte ens skynda på stegen. Ändå är jag lite andfådd när mina fotsteg lämnar slasket och istället studsar upp mot väggarna och taket i tunneln, blandas med hennes klack-klickande och allför snabba telefonröst. Viljan att titta bakåt tar nästan överhanden, men rädslan för att han ska ha stannat eller börjat komma ikapp håller blicken kvar vid slutet av tunneln.

Det ser svårt ut att gå i klackar, de slinter och skrapar i asfalten. Över oss mullrar en lastbil fram, jag går nu bara några steg bakom henne och vi har kommit halvvägs till andra sidan.

Ljudet av han jag träffat men aldrig förut mött ekar omkring, ljudet av hennes andetag skär sig med hennes försök att vara lugn. Jag vill gå om utan att komma närmare, vill inte vara den jag inte är men som förföljer oss båda medan vi tillslut närmar oss ljuset på andra sidan. Där svänger jag höger när hon svänger vänster, och jag hör hur hon pratar med sig själv i telefon en bit till innan en till långtradare kör över tunneln bakom oss och jag snart är hemma.

För du kommer att vara vinnare i ett orättvist spel
som går att förändra
och det, är ditt ansvar
men inte ditt fel

så gråt, min son
det är mer än okej
det är förjävligt att vara kille
nästan lika jobbigt som att vara tjej

Olivia Bergdahl


PS. Läs Anders kommentar nedan och kommentera gärna själv. Känner du igen dig? Fattar du inte alls vad jag skriver om? Har du någonsin gått bakom någon som låtsas prata i telefon, eller har du själv låtsas?

Annonser
Posted in: Uncategorized