Prästen oskyldig, namnet oviktigt

Posted on 5 januari, 2011

11


Marcus Melinder, redaktionschef för Tidningen Ångermanland,  kritiserar på sin blogg P4 Västernorrland eftersom de inte publicerar namnet på trippelmördaren i Härnösand nu när de satt samman sin årskrönika. De sviker då sitt publicistiska ansvar enligt Marcus, som själv har en rätt klar uppfattning om vad som ska publiceras:

Att berätta så mycket som möjligt om det man vet och känner till måste därför betraktas som en utgångspunkt vid all publicering.

Det första man kan fråga sig är vad som menas med ”så mycket som möjligt”? Kan tänka mig några möjliga svar, bland andra:

  • ”Så mycket som möjligt för att hålla sig inom riktlinjerna för TV, Radio och press”
  • ”Så mycket som möjligt” med insamlad fakta som begränsande faktor

eller helt enkelt

  • ”Så mycket som möjligt”

Marcus verkar tycka att P4 Västernorrlands beslut att inte publicera namnet är speciellt märkligt eftersom det för det första gått fem månader sedan domen, och för det andra eftersom det är en stor nyhetshändelse, och resonerar vidare kring allmänintresset och hur viktigt det är att förklara något:

När medier ska förklara ett komplicerat och abstrakt skeende (ett trippelmord kan aldrig anses vara en trivial eller enkel händelse), så ingår naturligtvis uppgifter om händelsernas huvudpersoner som en del av dramaturgin. Ett namn och ett ansikte ger oss större förståelse för vad som har hänt, hjälper oss att bearbeta och tolka, men också att sätta in en händelse i ett större skeende.

Som journalist kan jag måla upp en person med tusen olika egenskaper som alla ökar förståelsen för det som skett bättre än vad dennes namn gör. För det är väl inte prästen vid dopet som med namnet gav personen de egenskaper som ledde till att han senare dödade tre personer i sin familj? För min egen del kan jag inte minnas någon enda gång ett namn gett mig större förståelse för vad som skett (såvida det inte är namnet på en person i en viss ställning, men så var inte fallet denna gång).

Vilken förståelse är det då Marcus vill ge sina läsare? Den dömde är 21 år och kommer nu sitta inspärrad på rättspsyk tills han friskförklarats – är det en bättre förståelse för honom när han kommer ut som eftersträvas? Kommer framtida arbetsgivare, som då har en frisk man framför sig, få bättre förståelse av sin ihopgooglade hög med tidningsartiklar?

Vill tidningen förklara ett samhällsfenomen är rimligtvis namnet ointressant, vill den förklara för den dömdes grannar varför deras grannpojk uppträtt så märkligt emellanåt (och alla poliser där utanför den senaste tiden) kan man anta att de redan känner till namnet och hela historien.

Sen har Marcus rätt i att ett namn ofta hjälper dramaturgin; konsten blir alltså att berätta en historia på ett bra sätt utan att sabba livet för en 21-årig, psykiskt sjuk människa.

Annonser