Publicera inte namnsdagen, den är oviktig

Posted on 7 januari, 2011

0


Efter det senaste inlägget, som var ett svar på Marcus Melinders inlägg, tycker Marcus att diskussionen har kommit att handla för mycket om namn och för lite om det journalistiska ansvaret att publicera de fakta man kan bekräfta.

För mig har alla vi journalister ett uppdrag från våra läsare, tittare och lyssnare och det är att så snart vi har bekräftade uppgifter berätta detta. Till vår hjälp har vi ett antal pressetiska regler som ska hjälpa oss att fatta beslut.
Men i detta fall [SR Västernorrland valde att inte publicera namn på trippelmördaren i Härnösand, se inlägg] upplever jag att vissa själva bedömer vilken information som är viktig för läsarna eller inte. Detta trots att de pressetiska reglerna i detta läge inte ställer upp något hinder.
Argument som ”Jag kan inte se varför ett namn skulle var så viktigt…” återkommer t.ex. i diskussionen. Här drivs man alltså inte av att berätta det man vet, utan av att berätta det man vill.

Tänk dig att du berättar för din vän vad som hände på morgonen. Detaljer som att väckarklockan ringde precis på inställd tid och att det – som vanligt – fanns varmvatten att duscha i går genast bort. Så även vad müslin bestod av, vilket märke det var på kaviaren, hur många ägg du kokade och så vidare – så länge inte det var just valnötterna i müslin som utlöste en allergisk reaktion och var nära att ta livet av dig. Det är dig naturligtvis fritt att berätta exakt hur varmt vattnet var om du tycker att det skapar en känsla för din morgon i övrigt, men kan du skapa den känslan på något annat sätt så tänker jag inte beskylla dig för att undanhålla mig viktig information.

Eftersom den, helt enkelt, saknar relevans.

Likaså finns det mycket i fallet trippelmöradaren i Härnösand som inte är intressant. Hårfärg, favoritmat, personligt rekord i längdhopp, betyg i geografi, senast lästa bok, vad han fick i namnsdagspresent förra året, skostorlek, hur många får han kan räkna utan att somna, födelsemärken, namnsdag, första barndomsminne etcetera är alla fakta som antagligen inte har någonting med trippelmordet att göra, och som antagligen inte är relevanta att berätta även om en reporter mätt upp hans fotavtryck utanför rättssalen. De väljs alltså bort såtillvida de inte kan bidra till en större bild eller passar in av rent berättartekniska orsaker.

Marcus valde att ta upp just namnpubliceringen, men här finns alltså många fler fakta som inte heller de publiceras. Frågan bör alltså vara ”varför ska just namnet publiceras?” Att välja bort fakta är en minst lika viktig del i berättandet som att berätta det viktiga. När läste du senast en doktorsavhandling, trots att där ofta finns mängder av diagram, tabeller och kanske rent av alla tillgänglig fakta i ämnet?

Att ”vissa själva bedömer vilken information som är viktig för läsarna eller inte” är alltså inte någonting konstigt, utan en journalists jobb. Jag vill inte ha något slags informationsmonopol där jag ensam bestämmer vad min publik ska få ta del av, men när jag berättar om någonting måste jag få välja vad som ska ingå i min berättelse. Inte att förväxla med ”berätta det man vill”, utan att berätta det jag tror att min publik behöver veta för att förstå vad som hänt och i bästa fall varför det hänt. Andra journalister på andra redaktioner kommer att välja andra delar att lyfta fram, men bara för att våra historier inte innehåller exakt samma beståndsdelar betyder inte det att någon av oss har gjort fel.

Det här blev ett långt inlägg för att förklara något rätt enkelt, och då har jag ändå valt bort många av de tankar och resonemang som farit genom mitt huvud under tiden jag skrivit.

Annonser