En frilansares mörka stunder

Posted on 15 februari, 2011

0


Jag har smugit upp i skogen bland flyktingars tält, frusit när jag väntat i timmar på intervjupersoner som aldrig dykt upp, försökt förstå människor som skrikit på språk jag inte förstår, gjort mig vän med många och ovän med andra, tiggt upplysningar av hemlösa och själv sällan haft en säng att sova i de senaste veckorna. På öde marknadsgator har jag väntat på de första butiksinnehavarna för att få ljudet när de drar upp sina plåtportar. Jag har blivit av med en bandspelare och har sen sovit med den andra i famnen.

Jag har gjort det för att jag velat berätta om något jag tycket är viktigt, och det har ofta varit roligt och givande.

Alldeles nyss hörde jag ett kort inslag i Ekot om det jag gör, ett längre skulle komma i eftermiddag.

Någon som vet hur det känns? Jag tror inte jag är vare sig först eller ensam om känslan, jag vill bara inte vara ensam med den just nu så därför skriver jag. För att jag lagt ner så mycket i det jag gjort, och för att det nu känns meningslöst. Det gör ont.

Just nu vill jag vara anställd, veta att det jag gör kommer sändas, delta i interkommunikationen och veta att ingen annan gör just det jag gör.

”Men nu berättas det ju ändå, är inte det bra?” Jo, det såklart, men jag ville berätta mer, visa på den större bilden. Kanske målas den i Studio Ett i dag, men jag tvivlar. Anställda har så sällan möjlighet att resa genom tre länder för ett aktualitetsreportage.

Jag har möjligheten eftersom jag fortfarande år journaliststudent. Om nu Konflikt och övriga redaktioner tycker grejen är gjord överlever jag på CSN och tar sparade pengar till resan, men min syn på framtida frilansande fick sig en törn.

Förhoppningsvis kommer jag på bättre tankar snart, säljer det kanske någon annanstans och tar eventuellt bort den här bloggposten, kanske går det att hoppa bock. Just nu känns det bara så jävla hopplöst.

Just ja, i går började jag klippa ihop början till ett intro för att ha gjort det tills när jag kommer hem i morgon. Det är ofärdigt (felaktiga ljudnivåer och inga prator, bara tomrum) och laddaren till datorn är borta så jag kan inte klippa mer just nu (skriver det här på telefonen). Lyssna den som vill, mer än såhär blir det kanske inte.

Själv ska jag vara bitter en liten stund till.

Uppdatering: Lyssnat på Studio Ett-reportaget nu och känner mig inte alls lika negativ, Bra att frågan blivit aktuell, det är ju nu som det är läge att komma med ett fördjupande reportage!

Annonser
Taggat: , ,
Posted in: Uncategorized