Flashback till AndreasNsons SJ-rapportering

Posted on 29 april, 2011

5


En storasyster och hennes lillebror är på väg till tåget med biljetten fladdrande i handen. Tåget ska gå om två minuter från spår tre på Stockholms Central, och jag ska med samma tåg. Ingen av oss vet hur vi ska hitta till spår tre, det verkar fattas en skylt någonstans.

Tillslut hittar vi, då är klockan redan 15.11 och tåget ska egentligen rulla. Jag försöker köpa en biljett på SJ:s mobilsajt för att slippa tilläggsavgiften, storasystern frågar en man i SJ-klädsel om det är det här tåget som ska till Uppsala. Det är fler personer som frågar också.

Konduktören blir arg, kliver på tåget och rycker luren till högtalarsystemet för att förklarar för tågets passagerare varför de inte lämnat centralen än.

– Det är så himla mycket folk som springer omkring här på perrongen och rycker i dörrarna så vi kan inte rulla. Vi hoppas kunna göra det snart.

Sen frågar han argt varför vi inte kommit tidigare och ropar att vi ska hoppa in.

Fyra av oss hinner kliva på innan tåget börjar rulla. ”Helvete!” vrålar konduktören och kastar sig på och tacklar samtidigt in storasystern som fortfarande står på översta trappsteget, ner på rälsen ramlar hans biljettmaskin.

När tåget sakta rullar iväg hörs konduktören skälla högljutt på de fyra som kommit ombord, och jag minns Andreas Nilssons grävande om en liknande händelse där en kvinna skadades. Tänker hur hemskt det hade varit att komma i kläm.

Undrar också vika rutiner som finns när tågen ska köra iväg?

Annonser
Posted in: Helt kort