En palatssoldats berättelse från statskuppen

Posted on 23 mars, 2012

3



Det är morgon, militären har just kuppat till sig makten i Mali. Det hörs skottsalvor överallt och på gatorna dundrar arméjeepar fram. Soldaterna på flaken ler. Jag undrar vad de tänker om det som just skett.

Jag undrar verkligen. Vilka är de? Vad känner de? Vad har de varit med om de senaste tolv timmarna? Vad kommer de att tänka i morgon, och vad tänker de om morgondagen?

För mig var det relevanta frågor, en genuin nyfikenhet, och jag antog att andra – som kanske sett samma jeppar, kanske på TV – undrade samma sak. Därför ägnade jag min dag åt att få prata med en av dem. Inte en strikt intervju som de med officerare i närmast givakt, utan med en av de vanliga soldaterna som adrenalinstinna skjuter bort de skott som presidenten tidigare förvägrat dem att skjuta sina fiender med.

Vi träffades i hans brors kompis lilla rum, slog oss ner på en illa vårdad skumgummimadrass och pratade om det som hänt.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon tidning som vill publicera intervjun – en ”har inte möjlighet”, en annan ber mig höra av mig om något annat händer, en tredje ”har inte utrymme att ge plats åt Mali tyvärr”, en fjärde ”har inte något behov av material från Mali i morgon”, och så vidare – men här kan ni som vill läsa en anonym 23-årings berättelse från statskuppen i Mali:

Jag är en soldat, en rödbasker, och jag jobbade för presidenten. Alla röda jobbar för presidenten. Så när de gröna ville in i palatset så kunde vi inte tillåta dem det – om jag skulle jobba för dig och någon skulle vilja röra dig, så skulle jag inte tillåta det. Så vi började skjuta, men mest i luften, och ingen behövde dö.

När de gröna först kom var jag lite rädd. När någon kommer mot en med vapen och siktar, det klart att man blir rädd. Men den som använder sitt huvud och sina fötter till att skydda sig själv behöver inte vara rädd.

Vi slogs mot varandra, vi sköt mot en massa människor, och medan vi gjorde det så fick vi ordern att ”vi ska vara på samma sida, vi är alla militärer”. När vi fick ordern så tänkte vi att alla soldater i Mali är samma. Innan var vi röda och gröna, men nu var vi alla tvungna att vara gröna. Så jag gick från de röda till de gröna kan man säga.

Samtidigt var presidenten där inne, och han är en viktig person och var vårt ansvar, så några hämtade honom för att han inte skulle skadas. Nu vet jag inte var han är.

När de gröna tog sin in i palatset så slutade vi att skjuta, efter det så fick vi order att gå hem och ta våra vapen med oss.

På morgonen var jag ute på patrull och sköt i luften, och jag ska ut på patrull i natt igen. Då kommer jag att skjuta igen. Vi har vissa kulor för att visa var vi är, och vi har kulor för att döda.

Som det är i dag finns det ingen lösning. Just nu finns det en massa vapen överallt, och vi är tränade för att skjuta med dem. Så länge vi inte tar tillbaka alla vapen till förråden igen så kommer det inte att vara säkert.

Jag är inte glad för vad som hänt i sig. När landet slåss så kommer landet att gå tillbaka, det kommer inte att leda framåt, men jag är bara en soldat och jag lyder order. Vad de än säger så kommer jag att göra det, men i mitt hjärta känns det inte bra eftersom alla civila just nu är rädda. Det känns inte bra.

Jag önskar att det skulle bli fred i det här landet, och att alla vapen som nu tagits ut stoppas tillbaka igen. Det är inte bra att ha vapen på sitt rum – om något händer så kommer man att sträcka sig efter vapen för att gå ut och skjuta, och vi behöver inte mer strider i det här landet. Men det är inget beslut jag kan ta, det är bara om alla människor här bestämmer sig tillsammans för att det ska bli fred som det kommer att hända.

Det finns mycket att berätta härifrån, men tyvärr verkar intresset i Sverige vara ganska litet. Om du använder Facebook så får du gärna länka till det här inlägget, detsamma om du twittar, bloggar eller gör något annan. Vi får se hur många läsare en sån här historia kan få även fast det tyvärr vare sig finns behov av eller utrymme åt den.

Allt gott,
lasse

+223 732 767 94

Annonser